"Vi människor behöver varandra. Ändå har vi skapat ett samhälle där vi uppmuntras att sätta oss själva och vår egen lycka i första hand, som om vårt eget välstånd är det viktigaste av allt. Någon sa till mig en gång att det finns fyra ord som sammanfattar det som står i vägen för oss att mogna som människa. Orden är jag, mig och mig själv. Och jag tror att han har rätt. Det är lätt att fastna i vad jag vill, vad jag behöver, vad jag ska ha, så lätt att vi glömmer att vi behöver andra människor. Livet uppstår ur möte. Våra enskilda liv vävs in i ett större mönster. Från dess att vi föds tills dess att vi dör är vi beroende av varandra. Vi lär oss vilka vi är, växer och krymper i relation till varandra, manar fram det goda och det mindre goda hos varandra, hjälper varandra att blomstra eller vissna. Vad vi gör, eller låter bli att göra, sätter spår som ibland är så djupa att de varar livet ut. Vi är varandras möjligheter, har någon sagt, men ibland gör vi livet omöjligt för varandra. Det börjar redan när vi är små. Det är då som grunden läggs till den bild som man har av sig själv. Är jag älskad? Är jag dum? Är jag till glädje? Är jag besvärlig? Kan jag lita på andra? Är världen en trygg plats att vara? Vi blir till, i existentiell mening, genom att andra ser på oss, speglar oss och lär oss vilka vi är. Frågan är bara hur klart de har sett. Kan deras ögon ha grumlats av förväntningar, förhoppningar och önskningar om hur de skulle vilja att vi vore. Om man frågar en människa "vem är du?" får man intressanta svar men följdfrågan är ännu mer intressant; hur vet du det?"
Hela Patricia Tudors- Sandahl's program fortlöper i samma anda och det tags upp många intressanta och tänkvärda resonemang. Har du en stund över så tycker jag att du ska lyssna.
Leona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar