onsdag 29 februari 2012
I väntan på bussen
Leona
tisdag 28 februari 2012
Sant
måndag 27 februari 2012
Våren rasar!
lördag 25 februari 2012
It's a work night
Andreas in action med att öppna sina paket. Han fick många roliga grejer men min favorit var nog en plastsköldpadda som svor en massa. Ibland bad den om ursäkt också.
Så här glad och nöjd var min andra hälft när jag lämnade festen. Alltså, han var nog inte glad för att jag gick hem utan han var allmänt glad och "mysig" som han själv valde att kalla det. Själv ska jag nu försöka somna för imorgon är det jobb igen.
Leona
torsdag 23 februari 2012
Inspirationstavla klar!
Fika
Efter ett tag så anslöt även våra män. Det var en riktigt mysig stund en helt vanlig torsdag med finfina vänner. Nu blir det slapp i soffan och kanske lite pyssel resten av kvällen.
Vårtecken
onsdag 22 februari 2012
Cykel och sånt
söndag 19 februari 2012
Inspiration
Idag har jag gått igen de flesta tidningarna och klippt ut bilder som inspirerar mig. De tänker jag sedan klistra upp på en tavla som får bli min inspirationsboard.
Leona
tisdag 14 februari 2012
Alla hjärtans dag
söndag 12 februari 2012
En mycket bra lördag!
lördag 11 februari 2012
Foto från gårdagen
fredag 10 februari 2012
Eftermiddagsfika
Vilodag
tisdag 7 februari 2012
Strapats
Mina ödesfrågor
Människan sedd inifrån
måndag 6 februari 2012
IW!!!
Dagen i bilder
Ha en skön vecka!
Redo att göra staden nu!!
söndag 5 februari 2012
Äntligen fri
lördag 4 februari 2012
Varför vänta?
En australiensisk sjuksköterska har under sin yrkesverksamma tid samlat på sig tankar och uttalanden från människor som ligger på sin dödsbädd. Det kan tyckas vara olustigt men låt oss lära oss något av dem som faktiskt vet. Här nedan följer topp fem av vad som är vanligast att människor ångrar.
Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.
Inte jobbat så hårt.
Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.
Vågat säga ifrån.
Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.
Haft bättre kontakt med vännerna.
Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.
Tillåtit sig själva att vara gladare.
Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag känner mig träffad av vissa av ovanstående punkter. Det är lätt att lyssna för mycket på vad andra tycker och det är svårt att säga ifrån alla gånger. Men vi har ialla fall tid på oss att göra något åt det. Så varför vänta?