Att arbeta med sin hobby

Av en ren slump har jag åter igen tagit upp mitt gamla hästintresse och jag ägnar flera timmar i veckan på en gård strax utanför Ängelholm. Det är ett härligt liv. Underbara djur, frisk luft, motion, intressanta konversationer med övriga hästbitna människor och även en möjlighet att öva på sin pondus. Ja, om du ska kunna hantera en kuse på flera 100 kilo så krävs det en hel del ledaregenskaper.

Jag har förstått att det är flera som faktiskt har lyckats ta sin hobby ett steg längre. Istället för att enbart omge sig av utgifter så finns det även de som hat vänt trenden till inkomster. Detta gäller inte enbart i hästvärlden utan även många andra hobbys. Men hur blir det när ens hobby blir ens yrke - ens källa till inkomst? Finns det risk att gnistan avtar när hobbyn blir ett tvång? Jag ska undersöka detta lite närmare de närmaste dagarna och förhoppningsvis kan jag redovisa lite svar här inom kort. Tills dess, må gott och ta hand om varandra!

Leona

Är etnicitet och genus en (o)merit?

Jag kanske ska börja mitt inlägg med att beklaga den otroligt dåliga uppdateringen som denna bloggen verkar lida av. När jag först slogs av tanken att blogga om arbetsmarknaden m.m så var min ambitionsnivå skyhög men istället har resultatet mest liknat en sönderblåst ballong med för mycket luft i sig. Det sprack..

Jaja, det är lätt att falla men huvudsaken är att man reser sig igen och det har jag nu gjort. Nu till mitt ämne för dagen. Just nu läser jag en kurs på Malmö Högskola som heter Utanförskap och tillhörighet (15 p). Kursen knyter an till vissa av de tvärvetenskapliga begrepp som präglar programmet Arbetsliv och mångfald som jag läser. Wikipedia har faktiskt en ganska så träffsäker definition av begreppet etnicitet:

"Etniska grupper bildar en gemenskap med intern sammanhållning, lojalitet mot värderingar, normer och seder, olika grader av chauvinism samt en kommunikativ gemenskap genom ett gemensamt språk och symboler".

Vissa grupper i vårt samhälle blir dessvärre ofta diskriminerade på den svenska arbetsmarknaden och just detta faktum handlar många av våra diskussioner kring i klassen på lektionerna. Det tycks råda en rädsla kring integrering. En rädsla som kanske bottnar sig i ovisshet och okunskap om varandra? Med ganska så stor säkerhet vågar jag säga att en man vid namn Sven har större chans till en hög position inom ett företag än en man har som heter Achmed, oavsett om den sistnämnda har högre utbildning och mer erfarenhet. Vissa av er som läser detta kanske kraftigt skakar på huvudet nu och påstår att det jag säger är dynga. Till er säger jag att ni gärna får skaka på huvudet men det jag vill med denna inlägg är att väcka en liten, liten tanke. Kanske ligger det något i det jag säger? Kanske är det så att vi biter oss själva i rumpan när vi bortser från den otroliga kompetens som slösas bort på taxikörande i Malmö? Inte vet jag. Vad jag däremot vet är att TCO (Tjänstemännens Centralorganisation) publicerade en väldigt intressant text i slutet av 2003. Om du finner ovanstående diskussion intressant så rekommenderar jag ett besök via följande länk: www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/63862

Det finns ännu en grupp i samhället som då och då diskrimineras och det är kvinnor. Fortfarande är det så, år 2010, att många kvinnor tjänar mindre pengar än män, trots lika arbete. Det förekommer även att kvinnor sorteras bort då de befinner sig i "skaffa-barn-åldern". Just detta exempel blev tydligt under min förra lektion i skolan. Klassen fick nämligen delta i ett så kallat pyramidspel. Vi fick uppgiften att rekrytera en person till tjänsten som produktionschef på ett lampföretag. På grund av tids-och resursbrist fick vi endast kalla två personer till intervju och följande personer hade vi att välja mellan:

1) Sara Jonsson, 28 år, nygift, inga barn. Civilekonom från Uppsala univ. 3 års erfarenhet som managementkonslut. 2 års erfarenhet som produktionschef hos en konkurrent.

2) Mikael Persson, 35 år, ogift, inga barn. Civilekonom/ pol mag från Lunds univ. 3 års erfarenhet som produktionschef hos en konkurrent. 6 års erfarenhet som butiksföreståndare.

3) Abdullah Muhammed Reza, 40 år, gift, 2 tonårsbarn. Examen i företagsekonomi från universitetet i Teheran. 6 års erfarenhet som vice-vd av Irans största lampföretag. 5 års erfarenhet som managementkonsult. Ingen svensk arbetserfarenhet. Flyttade till Sverige 2000.

4) Johan Andersson, 32, ogift, inga barn. Fil lic i nationalekonomi frn Umeå univ. 2 års erfarenhet som analytiker hos finansdepartementet. 4 års erfarenhet som tjänsteman i ett medelstort bildelsföretag.

5) Åsa Jensen, 39 år, gift, 2 tonårsbarn. Gymnasieekonom. 12 års erfarenhet i branschen. Progressivt arbetat sig upp från produktionsarbetare till mellanchefsnivå.

6) Günter Bucht, 33 år, gift, inga barn. Examen i företagsekonomi/ nationalekonomi från universität Bonn. 4 års erfarenhet som ansvarig för lampdivisionen på TyskSkandinaviska Exportrådet. 2 års erfarenhet som mellanchef i Tysklands 3:e största lampfabrik. 3 års erfarenhet som produktionschef hos en ledande svensk tillverkare av suddgummi för montering på blyertspennor.

Dessa sex personerna skulle sedan rangordnas och jag kommer inte gå närmare in på vilken rangordning jag satte personerna i men vad som väckte tankar hos mig var, med hänvisning till rubriken, etnicitet och genus. Hade rangordningen sett ut på ett annat sätt om namnen hade raderats?