Det här med förhållande har jag aldrig varit så bra på. Antingen har jag jäktat fram som om det hela vore ett maratonlopp eller så har jag inte brytt mig ett dugg och istället dragit fötterna efter mig. Oavsett vilket så har det aldrig riktig funkat och jag har väl egentligen bara ett lyckat förhållande bakom mig, innan jag träffade Kent.
Jag och Kent har inte precis tagit det lugnt sedan vi träffades. Sambo och förlovning inom loppet av drygt ett halvår. Vi väljer att se del hela som att "det är kul när det händer något" och det funkar för oss. Andra är tillsammans i åratal innan det är tal om samboskap och det funkar för dem.
Det jag vill komma till är att oavsett hur man väljer att leva sina liv tillsammans så är det viktigaste av allt att man väljer varandra om och om och om igen. Man kan inte välja varandra en gång och sen tro att det räcker. Livet bjuder på frestelser och sidospår och valen måste alltid göras. Stanna eller gå? Trogen eller otrogen? Sann eller falsk? Du och jag? Du eller jag? Och när den där vardagstristessen kommer får man uppmuntra varandra. Välja igen. Idag fick jag till exempel blommor av sambon av ingen som helst anledning men det ett val från hans sida. Han valde mig igen och det enda jag kan hoppas på är att han väljer mig nästa gång också. Och nästa.
Så fina blommor i min favoritfärg lila. Nu ska jag ordna lite till inför svärföräldrarnas besök ikväll. Det blir klyftpotatis och kött, sallad och vin, tzaziki och vitlöksbröd. Till efterrätt blir det parfait med chokladsmak. Jodå, så att...! :) Jag som älskar mat längtar ihjäl mig! Tycker att klockan ska bli 17:00 nu!
Leona
