lördag 4 februari 2012

Varför vänta?

En australiensisk sjuksköterska har under sin yrkesverksamma tid samlat på sig tankar och uttalanden från människor som ligger på sin dödsbädd. Det kan tyckas vara olustigt men låt oss lära oss något av dem som faktiskt vet. Här nedan följer topp fem av vad som är vanligast att människor ångrar.


Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

Inte jobbat så hårt.
Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

Vågat säga ifrån.
Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

Haft bättre kontakt med vännerna.
Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

Tillåtit sig själva att vara gladare.
Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.


Jag kan med handen på hjärtat säga att jag känner mig träffad av vissa av ovanstående punkter. Det är lätt att lyssna för mycket på vad andra tycker och det är svårt att säga ifrån alla gånger. Men vi har ialla fall tid på oss att göra något åt det. Så varför vänta?


1 kommentar: