Näst intill dagligen befinner jag mig på Malmö högskola. Jag känner mig hemma där men det finns en hake. Jag är ingen akademiker. Trots att jag snart har läst tre år på högskolan så har jag inte riktigt anammat det akademiska sättet eller lusten att totalt hänge mig åt modeller och teorier. Ibland kan jag sitta och lyssna på andra studenter och lärare när de pratar. De slänger ur sig termer till höger och vänster och kan citera Foucault såväl som Braverman och Mintzberg och jag kan bli så avundsjuk. Jag har väl bara mig själv att skylla. Hade jag lagt manken till från början så hade kanske även jag funnit min plats i den akademiska världen men jag är en sådan där student som bara precis läser det jag behöver. Jag siktar förvisso alltid på att få VG men sålänge jag klarar kurserna så är ja nöjd. Så tänker INTE en akademiker. En forskare som jag verkligen ser upp till är Ann Heberlein. Dels verkar hon vara en intressant person men att lyssna på henne innebär också en strid ström av referat och citat. Jag blir så imponerad!
Jag är väl medveten att jag förmodligen romantiserar bilden av akademiker. De dricker nog inte rödtjut var eviga kväll och drunknar i givande och intressanta samtal och diskussioner varje kafferast och lunch. Men ändå.
Leona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar