Ibland när jag åker tåget så slås jag av hur förgivet resenärerna tar förseningar. Imorse till exempel när vi befann oss precis utanför Malmö C så visade den digitala klockan i kupén 08:49. Bredvid mig satt en kvinna som talade i telefon och hon beklagade sig över att tåget var försenat - igen. Den ordinarie ankomsttiden till centralen är 08:51 så vi var inte alls sena, utan vi var väldigt punktliga. (En liten parantes är att jag jobbar i branschen och yrkeskvinnan i mig ville knacka kvinnan på axeln och vänligt upplysa henne om att tåget inte alls vara sent. Jag avstod dock från att göra det. Inte för att jag på något vis skäms för min arbetsplats, tvärtom. Jag trivs mycket på där jag jobbar. Men det ligger något i SJ's reklam som rullar på TV nu om man säger så.)
Det blev en lång parantes. Det jag vill komma till är att det är så lätt att reproducera sanningar som inte alls är sanna. "Tåget är ALLTID sent". Nej. "Du diskar ALDRIG". Jo. "Du är ALLTID sen." Nej. Det vardagliga språket lider av ett slags slit-och-släng-syndrom och det är synd. Det är inte konstigt att konfliket uppstår då och då, tänker jag.
Jag har förresten fått på nosen av att jag redan klädde mig i vårskor. Det regnar nämligen i Malmö och jag lär frysa om fossingarna på väg till Carro. Tur är det då att Carros lägenhet är full av kärlek så att jag snabbt blir varm igen. Nu måste jag ha kaffe!
Leona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar