Nu har jag varit och lämnat Kitty hos veterinären. Bilfärden gick över förväntan, trots att hennes vimsiga matte körde fel och förlängde färden med en kvart. Hos veterinären fick jag skriva på ett papper som intygade att jag inser vad en operation och narkos innebär. Några snabba ord med sköterskan och hej med mig. Antingen körde hon ut mig genom dörren för att hon var stressad eller för att hon hörde hur min röst bröts och ögonen blev fuktiga. Hon har väl erfarenhet och vet att en snabb överlämning kanske är mest smärtfri för alla parter. Oavsett vilket så kom tårarna ute i bilen och jag grät hela vägen mellan Viken och Höganäs. Jag hann ju inte berätta för veterinären om Kitty. Vad hon gillar, att hon är blyg och har hög integritet. Kitty är inte ens min katt från början, utan min sambos, men halleda vad man fäster sig!
Nu sitter jag bara och väntar på att veterinären ska ringa och säga att allt gått bra. Jag borde plugga men det får vänta!
Leona
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar