Komplicerad relation

Jag har en tankelek som jag brukar ägna mig åt ibland. Det går ut på följande: Om du hade fått en sak gratis varje dag (om du så vill) i resten av ditt liv, vad hade det varit? Det kan röra sig om ansiktsbehandling en gång i veckan, regelbunden manikyr, din favorittidning gratis m.m.m.m... Ja, ni kanske börjar förstå hur leker går till. Jag kommer alltid fram till samma sak varje gång. Om jag hade fått en sak gratis i resten av mitt liv så hade jag valt sushi. Jag älskar verkligen sushi och skulle lätt vilja äta det flera gånger i veckan. Nu tror ni kanske att jag skulle tröttnat till slut men jag tror knappt det alltså. Det är såååååå gott! Nu har jag ju inte denna förmånen, och jag har inte så mycket pengar heller för den delen så sushi för mig är verkligen en lyxvara. Eftersom jag får lön imorgon (och mer lön än vad jag hade räknat med) så bestämde jag mig för att unna mig en niobitars lunchlåda idag men det var inte helt självklart. Hela processen, från det att sushibegäret entrar kroppen tills dess att alla bitarna är uppätna är lite som en berg- och dalbana. Låt mig berätta:

Först kommer jag på tanken att jag vill ha sushi. Humöret går automatiskt upp och jag känner mig glad. Efter en stunds fundering så kommer jag i nio fall av tio på att jag inte har råd och då blir jag lite ledsen. MEN, i ett fall av tio så bestämmer jag mig för att jag faktiskt har råd och då håller det goda humöret i sig. Humöret är fortfarande på topp när jag säger till personalen vad jag önskar. Sen går humöret ner en aning när jag ska betala. Det ÄR skillnad på att köpa en lunchlåda för 69 kronor mot en falafelrulle för en tjuga. Hur som haver, direkt när jag skrivit på kvittot så glömmer jag genast min utgift och fokuserar helt på vad jag snart ska äta! Jag blir givetvis glad igen. Hela vägen hem är jag glad med min lunchlåda i min cykelkorg. När jag öppnar den lilla plastkartongen är jag glad och humöret håller sig högt tills dess att jag bara har en liten sushibit kvar. Då får jag lite ångest. När den sista biten är uppäten blir jag alltid lite ledsen men ändå glad över min investering, för såååå gott var det :) Väldigt lite mat för med sig sådant berg- och dalbanahumör för mig som sushi gör.

Så om ni inte vet vad ni ska laga för mat till mig om ni någon gång bjuder hem mig, stressa inte över det. Gå bara ner till närmsta sushistället och köp en sexbitars, eller en niobitars eller varför inte en tolvbitars när ni ändå har spenderarbyxorna på ;)

Leona