Äntligen hemma

Denna dagen har utan tvekan mest bjudit på en massa orolig väntan. Jag lämnade vårt hjärta vid halv nio imorse. Klockan tre stod jag inte ut mer utan ringde till veterinären. Sköterskan meddelade att Kitty var vaken, att vi kunde hämta henne och att allt gått bra. Vilken lättnad! Vi slängde oss i bilen och väl framme så var all stress som jag upplevde på kliniken imorse bortblåst. Tre stycken i personalstyrkan svarade på 100 frågor (mer eller mindre..) och allt var frid och fröjd. Det visade sig att Kitty inte hade forl utan en hel massa tandsten. Nu är hon ren i munnen och vilar sig i sovrummet. Frida märker att något är "på tok" och vakar tålmodigt utanför dörren. Eftersom Kitty är väldigt groggy så var sköterskans råd till oss att hålla katterna isär till imorgon bitti.




Nu ska jag smyga in till vår tappra katt och ge henne god kladdemat. Hon har inte ätit på snart ett dygn.

Leona