Just nu känns det som att jag är inne i en enorm storm av allt. Vi har levt i kartonger i en evighet och även om det är självförvållat så är det ändå en stressfaktor. C-uppsatsen är förvisso klar men den ligger ändå och gnager i min dåliga-samvete-hörna i hjärnan. Jag borde göra mer, gå djupare, fokusera mer. Men orken finns bara inte där... Jag vill inte tänka mer på narrativitet och isomorfism nu. Det får räcka. Jag borde vara glad över att jag är färdig men det är jag inte. Lättad kanske, men inte glad. Men det värsta är ändå ekonomin. Just denna månaden har vi hur mycket utgifter som helst och bara tanken på det får tårarna att komma. Det är kattförsäkring, fordonsskatt, dubbelhyra, TV-licens, en enorm bensinräkning med mera, med mera, med mera...... Jag får knappt luft. Själv har jag räkningar på 2000 kronor och våra gemensamma räkningar ligger på över 17 000 kronor. Då ska det nämnas att jag bara får ut 4000 kronor från CSN denna månaden plus att jag har ett par tusen på sparkontot. Kent får dra det tyngsta lasset.
Den 2 juni ska vi ut på restaurang och äta med klassen och fira att vi klarat av tre år på högskolan. Jag vill givetvis också fira att jag klarat av högskolan utan ett enda IG, vilket jag aldrig trodde om mig själv. Nu överväger jag att stanna hemma från restaurangbesöket. Det känns inte motiverat att lägga över 200 kronor på mat och dricka när jag inte ens kan betala en av våra hyror. Men jag vill ju följa med! Ja, det får lösa sig på nåt vis. Ååååh, jag hatar detta.
Leona
Jag förstår att det är jobbigt. Men du, det blir bättre. Snart är du tillbaka på jobbet (hoppas inte det känns allt för jobbigt) och sen kommer lönen!
SvaraRaderaTack för uppmuntrande ord! Allt känns lite bättre för att jag vet att vi fixar det tillsammans! Och jobbet känns inte jobbigt. Bara pendlingen :)
SvaraRadera