Paddan

Sedan jag och maken mer aktivt försökte skaffa barn så började även tankar kring barnuppfostran virvla. Hur ska vi göra, vad kommer vara viktigt för oss, vilka fighter är viktigare än andra (man kan inte "bråka" om allt). För mig är rent vanligt vett något som utgör basen. Man tackar för maten, ber snällt när det finns saker på matbordet som man inte når, sätter undan sin tallrik när man är stor nog att göra detta med mera men också visar respekt för äldre genom att resa sig på bussen osv. Men i vårt nya moderna samhälle finns det ytterligare aspekter att ta hänsyn till och då tänker jag främst på användandet/ icke användandet av paddor, datorer och mobiler både för oss och för barnet. 

Jag kommer mest troligt vara en förälder som ger mitt barn en telefon från ganska så ung ålder. Inte för att barnet ska ha något i skolan att skryta med utan för att jag och barnet ska kunna nå varandra. Även om jag ska göra mitt yttersta för att undvika att bli en hönsmamma så ser jag en vinst i möjligheten till kommunikationen. Sedan är det alltid lite mysigt med ett litet kort sms som jag ibland själv får från mina egna syskonbarn. På denna punkten kommer jag säkert ångra mig många gånger men det är så det känns nu. 

Nu till mitt och makens teknikanvändande, en punkt nog så viktig att resonera kring. Eftersom jag inte har något eget barn än så har jag inte tillbringat överdrivet mycket tid i varken lekparker eller på fritidsaktiviteter. Däremot har jag fått höra från nära och kära hur mobilanvändandet kan gå till i en helt vanlig svensk lekpark. Föräldrar som står med näsan i mobilen och missar när barnet lyckas ta sig ner från den kluriga klätterställningen, rutchkanan eller i värsta fall missar när barnet faller och skadar sig. Även föräldrar som står med näsan i mobilen och missar när barnet gör ett uttjusigt mål på fotbollsträningen och desperat försöker få sin förälders uppmärksamhet från planen. Jag får magknip när jag tänker på detta.

- Hallå, mamma! Jag dribblade nyss av tre spelare och sköt i mål!

- Mmm, vänta lilla hjärtat. Grannarna har nyss lagt ut en bild på Insta, ska bara kolla. 

Nu kanske jag överdriver men det värsta är att jag inte tror det. Jag tror verkligen att det kan gå till så här. Hur tänker ni kring barn och föräldrars teknikanvändande i dagens moderna samhälle?

Jag och maken har ofta diskussionen att vi ska använda mobilerna mindre när vi exempelvis sitter i soffan tillsammans och tittar på film eller i sängen när vi ska gå och lägga oss. Vi använder våra mobiler slentrianmässigt, uppdaterar ständigt våra flöden. Detta kommer få ett stopp när vi får barn, det får vi båda se till, både i hemmet och när vi umgås med vårt barn ute i lekparken eller på fritidsaktiviteten. Jag vill inte vara den föräldern som missar när mitt grymma barn gör värsta målet eller när den kluriga klätterställningen besegras!